i'm waiting for my love to come and take me home
har så mkt känslor som bara vill ut. ut ut ut. men jag vet inte hur.
jag vet att det är det bästa för mig att du flyttar härifrån. så jag kan gå vidare med mitt liv.
men jag är ju ändå.. kär? så klart att jag ändå inte vill att du ska dra härifrån.
men jag kan inte stoppa dig. ingenting kan stoppa dig nu.
du&björn drar o jag får kanske aldrig träffa dig igen. bara tanken på det får mig att vilja gråta.
men jag gör det inte. inte än. jag tillåter inte mig själv att gråta. jag vill inte sjunka till den nivån
för det är att sjunka rätt djupt att gråta över dig. jag har gjort det många ggr redan så det hade kanske inte haft nån betydelse om jag hade gråtit en gång till, men nej.. inte än..
om ett par månader, kommer allt att vara bra igen (hoppas jag)
om ett par månader har jag kommit över dig o lever mitt vanliga liv igen. så som jag levde innan jag träffade dig. dvs utan en massa jobbiga känslor och tårar överallt och ingenstans.
men jag kommer sakna dig. eller kommer jag det?
jag kommer kanske bara sakna tanken på att du inte finns nära..?
nej jag kommer sakna att inte få träffa dig dom få gångerna vi ses.. för du är underbar.
trots vad alla säger om dig, så känner dom inte dig.
dom vet inte hur du tittar på mig, hur du håller om mig på natten, eller hur du sover med handen i mitt hår.
dom vet inte hur du kan få mig att känna mig som den enda i världen, hur du kan få mitt blod att rusa genom kroppen, bara genom att ge mig en lätt kyss i pannan, eller hur du krampaktigt håller mig i handen, som att du är rädd att jag ska lämna dig.
dom vet ingenting. ingenting om dig. och ännu mindre om oss
men en sak vet alla och det är att ett förhållande mellan oss två aldrig hade funkat. aldrig
mer än såhär blir det inte. här är det stopp liksom.
och jag är bara dum mot mig själv som fortsätter att träffa dig. som inte säger ifrån.
men det är väll så det är.. när man är.. kär
jag vet att det är det bästa för mig att du flyttar härifrån. så jag kan gå vidare med mitt liv.
men jag är ju ändå.. kär? så klart att jag ändå inte vill att du ska dra härifrån.
men jag kan inte stoppa dig. ingenting kan stoppa dig nu.
du&björn drar o jag får kanske aldrig träffa dig igen. bara tanken på det får mig att vilja gråta.
men jag gör det inte. inte än. jag tillåter inte mig själv att gråta. jag vill inte sjunka till den nivån
för det är att sjunka rätt djupt att gråta över dig. jag har gjort det många ggr redan så det hade kanske inte haft nån betydelse om jag hade gråtit en gång till, men nej.. inte än..
om ett par månader, kommer allt att vara bra igen (hoppas jag)
om ett par månader har jag kommit över dig o lever mitt vanliga liv igen. så som jag levde innan jag träffade dig. dvs utan en massa jobbiga känslor och tårar överallt och ingenstans.
men jag kommer sakna dig. eller kommer jag det?
jag kommer kanske bara sakna tanken på att du inte finns nära..?
nej jag kommer sakna att inte få träffa dig dom få gångerna vi ses.. för du är underbar.
trots vad alla säger om dig, så känner dom inte dig.
dom vet inte hur du tittar på mig, hur du håller om mig på natten, eller hur du sover med handen i mitt hår.
dom vet inte hur du kan få mig att känna mig som den enda i världen, hur du kan få mitt blod att rusa genom kroppen, bara genom att ge mig en lätt kyss i pannan, eller hur du krampaktigt håller mig i handen, som att du är rädd att jag ska lämna dig.
dom vet ingenting. ingenting om dig. och ännu mindre om oss
men en sak vet alla och det är att ett förhållande mellan oss två aldrig hade funkat. aldrig
mer än såhär blir det inte. här är det stopp liksom.
och jag är bara dum mot mig själv som fortsätter att träffa dig. som inte säger ifrån.
men det är väll så det är.. när man är.. kär
do you lock yourself in your room
with the radio on turned up so loud
that no one hears you screaming
http://www.youtube.com/watch?v=otMB3WVQNVg
http://www.youtube.com/watch?v=j4y-RzVGrHg
men imorgon blir det smärta på hög nivå och jag kommer gilla det som fan.
ja jag längtar (:
